“Ray, the battalion commander offered no sit-rep as to J-Lo’s status”
Definitionen utav prylbög: Fyra dagar till lön, 50 spänn kvar på kontot. Den vanliga mannen skulle kanske försöka låna ihop pengar till lite spartansk kost att överleva på, panta lite flaskor eller rent av tigga. Prylbögen, för över 5000:- från diverse sparkonton, åker till rikets spirituella huvudstad och köper mängder med häftiga prylar som han vill/behöver/vill ha.
"Men varför köpa dyra kängor och en vass kniv, när du ändå kommer få ut allt du behöver?" frågar den "vanliga" (läs tråkig/snål) mannen. Det enda svaret är givetvis en motfråga; Varför inte?
I dagens konsumerande samhälle finns tre regler, alla är lika viktiga och livsdefinierande, man måste bara inse och hänge sig åt kapitalismen.
1. Han med flest dvdfilmer när han dör vinner. (Regeln borde givetvis omfatta även blueray, eventuellt HD-DVD men absolut inte VHS)
2. Han med flest highscore när han dör vinner. (Highscore innefattar poäng, tider, % och allt annat man kan samla på sig i tv-spel. Konsoll eller genre oviktigt, vissa titlar är givetvis mer prestigefyllda än andra.)
3. Han med mest kit/gear på sig när han dör vinner. (Kit eller gear refererar till militär/polisiär/vildmarks utrustning och kan innefatta allt från stormstickor till kravallutrustning. Viktigt att tänka på, det är inte mängden gear du har som räknas, det är mängden gear du är kittad med vid tillfället för dödförklaring som gäller.)
Lever du efter ett utav dessa mål är du helt okej, lever du efter två eller alla tre regler till fullo, och har fru och barn, kan du räkna med att du snart lever singel igen. Fruntimmer och barn är antagligen den totale prylbögens värsta fiende, de kräver tid och pengar, tid som borde läggas på att bläddra i kataloger eller webshoppar, och pengar som egentligen borde gå till den där fräcka sovsäcken eller den nya Strider kniven. Detta vet alla riktiga prylbögar, de riktigt smarta startar affärer för likasinnade där de kan gå och flukta på multi-tools och magasinsfickor dagarna i ända för att stilla sina lustar.
För oss vanliga, dödliga och medelinkomsttagande prylbögar gäller fortfarande följande prioritering:
1. Gear
2. Festa
3. Mat
Som ni ser lämnar det inte mkt utrymme för varken flickor eller avkomma, det är antagligen därför de flesta som samlar på Star Trek originalutgåvor och fortfarande spelar Pokémon är ensamstående medelåldersmän.
Eller?
Dagens Soundtrack: Mustasch - Falling Down: För att vi hyllar kärlek, hårdrock och alkohol.
"1, 2, 3 You're the only one for me
2, 3, 4 Let us do it on the floor"
"Men varför köpa dyra kängor och en vass kniv, när du ändå kommer få ut allt du behöver?" frågar den "vanliga" (läs tråkig/snål) mannen. Det enda svaret är givetvis en motfråga; Varför inte?
I dagens konsumerande samhälle finns tre regler, alla är lika viktiga och livsdefinierande, man måste bara inse och hänge sig åt kapitalismen.
1. Han med flest dvdfilmer när han dör vinner. (Regeln borde givetvis omfatta även blueray, eventuellt HD-DVD men absolut inte VHS)
2. Han med flest highscore när han dör vinner. (Highscore innefattar poäng, tider, % och allt annat man kan samla på sig i tv-spel. Konsoll eller genre oviktigt, vissa titlar är givetvis mer prestigefyllda än andra.)
3. Han med mest kit/gear på sig när han dör vinner. (Kit eller gear refererar till militär/polisiär/vildmarks utrustning och kan innefatta allt från stormstickor till kravallutrustning. Viktigt att tänka på, det är inte mängden gear du har som räknas, det är mängden gear du är kittad med vid tillfället för dödförklaring som gäller.)
Lever du efter ett utav dessa mål är du helt okej, lever du efter två eller alla tre regler till fullo, och har fru och barn, kan du räkna med att du snart lever singel igen. Fruntimmer och barn är antagligen den totale prylbögens värsta fiende, de kräver tid och pengar, tid som borde läggas på att bläddra i kataloger eller webshoppar, och pengar som egentligen borde gå till den där fräcka sovsäcken eller den nya Strider kniven. Detta vet alla riktiga prylbögar, de riktigt smarta startar affärer för likasinnade där de kan gå och flukta på multi-tools och magasinsfickor dagarna i ända för att stilla sina lustar.
För oss vanliga, dödliga och medelinkomsttagande prylbögar gäller fortfarande följande prioritering:
1. Gear
2. Festa
3. Mat
Som ni ser lämnar det inte mkt utrymme för varken flickor eller avkomma, det är antagligen därför de flesta som samlar på Star Trek originalutgåvor och fortfarande spelar Pokémon är ensamstående medelåldersmän.
Eller?
Dagens Soundtrack: Mustasch - Falling Down: För att vi hyllar kärlek, hårdrock och alkohol.
"1, 2, 3 You're the only one for me
2, 3, 4 Let us do it on the floor"
"Pouring down hate and discontent like a motherfucker"
Skär man ner på det i största möjliga mån finns det två slags människor, de som städar på ren rutin "För att det ska vara så" och de som städar först när de passerat gränsen in i riskzonen för hygieniska olägenheter.
Jag har nu passerat gränsen och befinner mig långt in i outforskad terräng, de antiseptiska rengöringsmedlen har rapporterats overksamma och napalmen är otillgänglig. Dagens uppdrag, en total sanering utav bostaden, kommer ta tid, kräva tålamod och vara sataniskt tråkigt. Jag förutser stora mängder vilopauser i soffan med läsk och videovåld innan hälsovårdsnämden skulle bli nöjd.
Dagens Film: Aliens, för att ashårda colonial marines, androider och hoppfittor är jävligt fräcka.
"Hey Vasquez, have you ever been mistaken for a man?
No. Have you?"
Dagens soundtrack : Satyricon - The sign of the trident, för att norsk ondska numera är tunggung, solbrillor och väsande hat.
"Ma ma ma ma - ma baker - she taught her four sons
Ma ma ma ma - ma baker - to handle their guns"
Jag har nu passerat gränsen och befinner mig långt in i outforskad terräng, de antiseptiska rengöringsmedlen har rapporterats overksamma och napalmen är otillgänglig. Dagens uppdrag, en total sanering utav bostaden, kommer ta tid, kräva tålamod och vara sataniskt tråkigt. Jag förutser stora mängder vilopauser i soffan med läsk och videovåld innan hälsovårdsnämden skulle bli nöjd.
Dagens Film: Aliens, för att ashårda colonial marines, androider och hoppfittor är jävligt fräcka.
"Hey Vasquez, have you ever been mistaken for a man?
No. Have you?"
Dagens soundtrack : Satyricon - The sign of the trident, för att norsk ondska numera är tunggung, solbrillor och väsande hat.
"Ma ma ma ma - ma baker - she taught her four sons
Ma ma ma ma - ma baker - to handle their guns"
"As far as I'm concerned, progress peaked with frozen pizza. "
Semester. Betald ledighet. En möjlighet att gå upp klockan halv sju, bara för att gå ut på balkongen i kallingarna, klia sig lite och säga "Fuck You" rakt ut, riktat åt allt och inget, för att sedan mysa in sig i kudden intimare än en Facehugger i ett ansikte. Jag ser det som ett ypperligt sätt att spendera timmar jag trots allt får betalt för.
Jag har ju även mer tid till mitt förfogande för att städa, laga mat och diska, vilket gör mig glad huslig som jag är.
Yeah right, en vecka ledigt och min lägenhet ser ut som Dresden maj 1945.
Allvarligt talat, på vilket sätt förtjänar jag att knega som ett as på ett tråkigt jobb i perfekt semesterväder, för att gå på ledighet och få vädret utbytt mot moln, blåst och knappt 20 graders värme? Jag hade planer ska ni veta. Mitt liv har de senaste veckorna varit fyllda utav visioner och planer på hur man bäst spenderar en stekhet, ledig sommardag. På stranden dräggfull, sittandes i en brassestol, keps och solbrillor, skulle jag, stolt och ensam sitta och dricka ljummen öl och titta på flickor som spelar volleyboll. Istället är jag nykter och sitter hemma och youtubar gangsterrap och 90-tals eurodisco, iochförsig inget totalt odrägligt liv, men i skuggan utav alternativen bleknar skönheten något.
Dagens soundtrack: Raubtier - Änglar, för att det är häftigt att håna Gud samtidigt som man glorifierar sprit och napalm.
"I know you like me, I know you do. That's whenever I come around she's all over you."
Jag har ju även mer tid till mitt förfogande för att städa, laga mat och diska, vilket gör mig glad huslig som jag är.
Yeah right, en vecka ledigt och min lägenhet ser ut som Dresden maj 1945.
Allvarligt talat, på vilket sätt förtjänar jag att knega som ett as på ett tråkigt jobb i perfekt semesterväder, för att gå på ledighet och få vädret utbytt mot moln, blåst och knappt 20 graders värme? Jag hade planer ska ni veta. Mitt liv har de senaste veckorna varit fyllda utav visioner och planer på hur man bäst spenderar en stekhet, ledig sommardag. På stranden dräggfull, sittandes i en brassestol, keps och solbrillor, skulle jag, stolt och ensam sitta och dricka ljummen öl och titta på flickor som spelar volleyboll. Istället är jag nykter och sitter hemma och youtubar gangsterrap och 90-tals eurodisco, iochförsig inget totalt odrägligt liv, men i skuggan utav alternativen bleknar skönheten något.
Dagens soundtrack: Raubtier - Änglar, för att det är häftigt att håna Gud samtidigt som man glorifierar sprit och napalm.
"I know you like me, I know you do. That's whenever I come around she's all over you."
"Is that you, John Wayne? Is this me? "
Med metaltown09 i bagaget är det dags att summera 5 olika sorters hårdrockare, på ett allmänt missvisande och cyniskt sätt givetvis.
1 Pappa betalar-rockaren
Något som verkar ha tillkommit på senare dar är de så kallade "Pappa betalar-rockarna" eller "Stureplansrockarna" kännetecken för dessa ovälkomna individer är oftast backslick, lacoste piké tröjor och flashiga jeans. Inte sällan besmyckar de sig med glassiga solbrillor och eventuellt ett litet nitarmband för att känna sig lite extra rock n roll bara för dagen liksom. Vad de egentligen gör på festival är oklart då de aldrig syns till i öltältet, bland merchandisen eller framför scenerna. De verkar mest mingla runt på festivalområden fram till kvällen och solnedgång då de flyr fältet för att inställa sig på just den där uteserveringen som är så rätt för tillfället.
2 Veteranrockaren
Adidas träningsbyxor, intersport tofflor, skinnväst och cowboyhatt är obligatorisk utrustning för veteranrockaren. Antydan till kagge sam ett fullvuxet vitt skägg ackompanjerat med en fräsig mustasch är sällan ovanligt. Läsglasögon förvaras antingen i västens innerficka eller hängandes på den håriga bringan. Veteranrockaren vet att festivaler mest går ut på gubbsjuka, öl och gamla goda klassiker som Black Sabbath eller Dio, och du finner honom antingen i öltältet diskuterandes gammal nostalgirock med måttligt intresserade småglin, eller bakom det merchandise stånd som drar mest brudar, där kan de ibland så i timtal o flukta på flickor i alla dess åldrar. Det är ändå på spelningar som veteranrockarna gör sig bäst. Med armarna i kors och huvudet lite lätt på snedden betänksamt gungande i takt med riffen står de, lite utspridda. Ensamma, orubbliga och odödliga stilikoner.
3 Brudrockaren
Den heliga graal för mången pojk är ju en tös med samma musiksmak som han själv. Dessa töser kommer obönhörligen i en utav två variationer. Antingen är flickorna gudomligt söta i skotskrutiga kjolar, skinnbrallor eller en fin korsett och innehar en kropp man inte skulle tveka att skada sin bror för att få beröra på de mest syndiga vis.
Den andra, och allt mer vanliga varianten klär sig hemskt nog likadant, men innehar en kroppsform liknande Jabba the hutt.
Hetingarna är obönhörligen upptagna med våldsamt svartsjuka pojkvänner, starwars monsterna är för det mesta ensamma, och bör så så förbli om man nu inte känner sig särdeles äventyrslysten.
4 Tittapåmig-rockaren
I regel runt fjorton år gammal, svarthårig, med svart eller lila mascara runt ögonen i form utav en tår eller två. De pryder inte sällan sina späda små armar med skärsår eller fula randiga armstrumpor. Favoritband inkludera säkerligen Marilyn Manson och annan musik som får de små liven att känna sig alternativa.
5 Ut ur min kyrka-rockaren
De tjocka biker rockarna med fräcka mustascher och jeansvästar som tar sig framåt i publikhavet endast med hjälp av sin aggressiva buktaktik fyller den här kategorin, till bredden. Generellt sett luktar de mer alkohol och svett än gemene hårdrockare, har mörka solglasögon på sig oavsett tid på dygnet och har gamla bleka sjömans tatueringar på underarmarna.
Dagens soundtrack: Kreator - Warcurse, för att arga tyskar aldrig blir fula eller gamla.
"Put me up, put me down, put my feet back on the ground, put me up, feel my heart and make me happy"
1 Pappa betalar-rockaren
Något som verkar ha tillkommit på senare dar är de så kallade "Pappa betalar-rockarna" eller "Stureplansrockarna" kännetecken för dessa ovälkomna individer är oftast backslick, lacoste piké tröjor och flashiga jeans. Inte sällan besmyckar de sig med glassiga solbrillor och eventuellt ett litet nitarmband för att känna sig lite extra rock n roll bara för dagen liksom. Vad de egentligen gör på festival är oklart då de aldrig syns till i öltältet, bland merchandisen eller framför scenerna. De verkar mest mingla runt på festivalområden fram till kvällen och solnedgång då de flyr fältet för att inställa sig på just den där uteserveringen som är så rätt för tillfället.
2 Veteranrockaren
Adidas träningsbyxor, intersport tofflor, skinnväst och cowboyhatt är obligatorisk utrustning för veteranrockaren. Antydan till kagge sam ett fullvuxet vitt skägg ackompanjerat med en fräsig mustasch är sällan ovanligt. Läsglasögon förvaras antingen i västens innerficka eller hängandes på den håriga bringan. Veteranrockaren vet att festivaler mest går ut på gubbsjuka, öl och gamla goda klassiker som Black Sabbath eller Dio, och du finner honom antingen i öltältet diskuterandes gammal nostalgirock med måttligt intresserade småglin, eller bakom det merchandise stånd som drar mest brudar, där kan de ibland så i timtal o flukta på flickor i alla dess åldrar. Det är ändå på spelningar som veteranrockarna gör sig bäst. Med armarna i kors och huvudet lite lätt på snedden betänksamt gungande i takt med riffen står de, lite utspridda. Ensamma, orubbliga och odödliga stilikoner.
3 Brudrockaren
Den heliga graal för mången pojk är ju en tös med samma musiksmak som han själv. Dessa töser kommer obönhörligen i en utav två variationer. Antingen är flickorna gudomligt söta i skotskrutiga kjolar, skinnbrallor eller en fin korsett och innehar en kropp man inte skulle tveka att skada sin bror för att få beröra på de mest syndiga vis.
Den andra, och allt mer vanliga varianten klär sig hemskt nog likadant, men innehar en kroppsform liknande Jabba the hutt.
Hetingarna är obönhörligen upptagna med våldsamt svartsjuka pojkvänner, starwars monsterna är för det mesta ensamma, och bör så så förbli om man nu inte känner sig särdeles äventyrslysten.
4 Tittapåmig-rockaren
I regel runt fjorton år gammal, svarthårig, med svart eller lila mascara runt ögonen i form utav en tår eller två. De pryder inte sällan sina späda små armar med skärsår eller fula randiga armstrumpor. Favoritband inkludera säkerligen Marilyn Manson och annan musik som får de små liven att känna sig alternativa.
5 Ut ur min kyrka-rockaren
De tjocka biker rockarna med fräcka mustascher och jeansvästar som tar sig framåt i publikhavet endast med hjälp av sin aggressiva buktaktik fyller den här kategorin, till bredden. Generellt sett luktar de mer alkohol och svett än gemene hårdrockare, har mörka solglasögon på sig oavsett tid på dygnet och har gamla bleka sjömans tatueringar på underarmarna.
Dagens soundtrack: Kreator - Warcurse, för att arga tyskar aldrig blir fula eller gamla.
"Put me up, put me down, put my feet back on the ground, put me up, feel my heart and make me happy"
